Mat

Vilket ständigt dilemma.

Mat alltså.

"Äta bör man annars dör man" - så sant som det är sagt.
"Äter gör man - ändå dör man", lika sant det.

Följande mening lär ju inte komma som någon chock... men Storsan gillar inte bantningshysteri, size zero-idealet eller att plåga sig själv för att därmed duga i någon annans ögon. Storsan anser att det är en enorm skillnad mellan hälsofarlig övervikt och vad som i dag simply anses "tjockt och fult". Och tyvärr innebär dagens skönhetsideal att en massa tjejer och kvinnor (och killar/män för den delen) mår himla dåligt. De späker sig och avstår från allt gott i livet eftersom en jättesmal människa är en jättelycklig människa.


Eller?


Nu rasar (för att använda kvällstidningsspråk) en debatt om Annica Dahlqvist och hennes förespråkade diet med ökat intag av fett och proteiner och en minskning av mängden kolhydrater. Hon anses "vilseleda och skrämma upp" föräldrar. Hmmm... Storsan minns med all önskvärd tydlighet hur Storebror gick ut med uppgifterna att om en mamma vägde tre-fem kilo mer innan sin andra graviditet än innan sin första så ökade "dödligheten och risken för missbildningar hos barnet" med x gånger. Ingen kom dock på den briljanta idén att förklara för alla nyblivna mammor att risken från början var hundradelar av en promille och att risken därmed ökade nån tiondels promille.


Artikel.

Det har blivit rätt populärt att skriva om hur allehanda domedagsprofeter dömer ut GI - oavsett form. Storsan - som i och för sig är en anhängare av GI och tror benhårt på idén som sådan - anser att det egentligen bara krävs en gnutta (en liten, liten gnutta) sunt förnuft.


För små barn; vad är nyttigast? Margarin med kemiskt framställda härdade fetter eller Bregott som är gjort av rapsolja och smör? Standardmjölk eller minimjölk där fettet avlägsnats och de fettpartiklar som återstår är så små att de utan problem tränger igenom blodkärlsväggar och annan vävnad?


Och för alla oss andra; vad är nyttigast? Rotsaker, frukt & grönt, kött, fisk och surdegsbröd - eller snabbmakaroner, potatismos gjort på pulver, helfabrikat och skivad formfranska?


Välj själv. Mer komplicerat än så är det inte.


Lägg ner en dum diskussion redan nu.


Dessutom måste Storsan göra ett tillägg:


Lika irriterande och fullständigt vansinnigt som smal-idealet och bantningshysterin är det fenomen som dykt upp några gånger i etern. Att personer som är naturligt smala eller till och med magra blir påhoppade för det.

"Har du anorexia?"


Herregud!


Vem som helst med en intelligenskvot högre än 70 borde ju inse att vi alla är skapade olika. Några är kraftiga, några är tjocka, några är smala, några är långa och några är korta.

(Precis här känner Storsan att hon låter som en populär barnsång
av nåt slag...? image545 )


That's it.


Motionera och rör på dig. Stoppa inte i dig en massa skit - i alla fall inte dagligen, året runt. Unna dig godsaker med jämna mellanrum. Vill du gå ner i vikt? Gör det då - men för din egen skull inte för att någon mediemogul eller förståsigpåare säger det. Ät mycket frukt och grönt - och för faaaan; njut av livet!

Over and out.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0