Storsan

Det kostar att ligga på topp!

Arbetsveckans värsta dag - långonsdag - började med att Storsan försov sig lite smått och sedan drabbades av klädpsykos. Ingenting passade och allt såg konstigt ut så till slut blev Storsan tvungen att springa iväg med en, till och med för henne, extremt besynnerlig "dagens outfit". En ärmlös klänning, tunika ovanpå det, nylonstrumpbyxor och foppaskor.

Låt oss bara säga så här:

Storsan skulle inte vinna nåt pris i "Årets bäst klädda"-kategorin!

Och vad Storsan tycker om strumpbyxor vet ni väl redan?

HÄR och HÄR.

Ganska direkt mindes Storsan EXAKT varför hon inte gillar nylonstrumpbyxor. Och speciellt nylonstrumpbyxor en varm försommardag! De hasade ner och orsakade en riktigt otrevlig skavande känsla precis där innanlåret övergår i nåt annat...

Det tog dessutom inte särskilt lång tid förrän Storsan hade fått en stor reva på ena benet. Och inte alls särskilt mycket senare ändå skulle Storsan böja sig ner för att plocka upp en sak från golvet... Det skulle hon aldrig ha gjort! Det hördes ett obehagligt "Riiiiipp" när själva revan liksom spred sig över ändalykten. Därefter blev ju Storsan tvungen att smyga omkring i korridorerna med bakdelen mot väggen för att undvika pinsamma situationer. Just rumprevan syntes väl inte så mycket - på grund av ovan nämnda klänning och tunika - men känslan...

Känslan!

Skavsår, bensvett, reva, rumpflash... allt på en gång!

Till råga på allt mötte Storsan Annemira, Matt och Mandel med tillhörande gullungar i cafeterian.

Skämmigt? Njaäe... lite lagom så där.

Storsan fick låna bilen av jobbarkompis M - pris ske gud - och åka upp till centrum och shoppa ett par tights. Med andra ord fylls Storsans tights- och strumpbyxelager på med oroväckande regelbundenhet. Väl tillbaka på jobbet var Storsan om möjligt ännu mer stressad och rusade in på kontoret, slängde igen dörren och  drog i farten ned de trasiga strumpbyxorna samtidigt som hon slet upp paketet som innehöll de nya tightsen
(i förhoppningen/vissheten om att hon var ensam) och hoppade fram till skrivbordet på ett ben.

Skräcken som Storsan kände när hon hörde ett dämpat fnitter vid sidan om sin blottade, bleka, håriga lekamen kan inte beskrivas... Tack och lov var det bara jobbarkompis A som tyvärr satt i ett ganska allvarligt, jobbrelaterat telefonsamtal - men som på grund av Storsans uppvisning inte kunde hålla sig utan började skratta - varpå hon senare fick be personen  i andra änden så hemskt mycket om ursäkt...

Ok.

Allt väl så långt.

Trodde både ni och Storsan!

Men dessa nyinköpta tights var dels av storleken 42 - ett hånskratt undslapp Storsan vid bara tanken på att klämma in Storsan-kroppen däruti... Dels av modellen "vi-låtsas-sy-in-en-midjeresår".

Resultatet?

Resten av dagen har Storsan fått smyga omkring i korridorerna och titta över axeln så att ingen ser - och sedan frenetiskt dra upp dem.  Eftersom de med regelbundna intervall tenderar att hasa ner till orimlig nivå.

I höjd med knävecken ungefär.