Vilken j*la dag!

Storsan sitter just nu framför datorn samtidigt som hon kollar på Guldbaggegalan.
(Tack Mamsingen för att du ringde och påminde!) Har inte hunnit med hela programmet eftersom disken, tvätten, matlagningen & småplocket skrek Storsans namn... Men hon är glad att hon prickade in ett par av de roliga sketcherna och inte minst Ekmans pris. Allt bleknar dock inför Freddie Wadling! Storsan har fått snyta sig ett par gånger...


Förutom ovanstående så har Storsans dag varit fullkomligt kaotisk. Som tur är har Storsan inga större hämningar så hon har fnissat själv...


Morgonen började stressigt. Nisse ville inte göra nummer två så Storsan fick gå extra långt. Dessförinnan fick hon... eehhh... smörja hans rumpa med hemorrojdsalva. Dagen fortsatte med klädångest. Sånt är aldrig kul. Oavsett vad man rafsar ut ur garderoben så ser man ut som Barba-mamma på speed eller Amy Winehouse efter ett nervsammanbrott.

Storsan
vet ärligt talat inte vad som är värst.

image268

Hon beslutade sig till sist för en slags skjortklänning. Ganska fin faktiskt men den förde ju med sig ett stort dilemma! Vad har man på sig på benen? Skrev ju igår om Storsans läckra ben - där vinterpälsen fått härja fritt några månader eftersom det är så bekvämt att slippa strumpbyxor.

(Läs inlägget Skimning och skymning så får ni se PRECIS hur mycket Storsan gillar sådana!)

Men just idag såg hon ingen annan utväg än att dra på sig dem - strumpbyxorna alltså. Mjjaaa... kändes väl helt ok ändå. De var mjuka och sköna! Hastade iväg till jobbet.


Stress, stress, stress även där - och till på köpet en dag som inte är slut förrän vid 6. Men till slut var arbetsdagen slut ändå så Storsan reste sig från skrivbordet och sträckte på armar och axlar... Då brakade helvetet löst! Det skrek och tjöt och brölade så Storsan höll på att svälja tungan! Hjärtat slog som en stånghammare och pulsen var uppe i 300 innan Storsan ens fattade vad det var som hade hänt.

På jobbet har vi rörelsedetektorer kopplade till larmet. Storsan hade ju suttit med dörren stängd så den som gick före henne trodde att det var tomt i huset - och larmade på! Allt gick ju bra fram till dess att Storsan sträckte på armarna och reste sig...


I full panik sprang Storsan runt som en galning och letade efter larmkortet för att kunna stänga av. NATURLIGTVIS hade Storsan - stressad som hon var i morse - glömt väskan i bilen.

*AAaaahhhhhahahha!!!!*


Hitta bilnyckeln! Hitta jobbnycklarna! Springa ut och in i olika rum. Var äääääär bilnyckeln!!?? Trycka ner paniken som hotar att svämma över. Faaan, nu tappade jag bilnyckeln! Ut genom porten. Spring, spring! Till andra änden av parkeringen - låsa upp bilen - famla i väskan efter plånboken - hitta larmkortet - springa tillbaka igen. Spring! Vad var det för kod nu då? Tänk! Tänk!! Sticka in larmkortet med darrande fingrar - faaan, fel kod!
Tänk! Tänk, sa jag!!


PUUUHHHH.... Där blev det tyst!


Sådana larm måste ju vara designade för att helt enkelt ha ihjäl alla potentiella inbrottstjuvar? Allvarligt talat? Storsan har fått obotliga skador - framkallade av ren stress men också - HELT säkert - massiva vibrationsskador på en rad vitala inre organ.


Till slut hade pulsen lugnat sig med ett par hundra slag per minut och Storsan åkte för att handla ett par saker innan hon åkte hem. Parkerade, gick in, slet åt sig en kundvagn och kände - med ett växande obehag - att någonting förfärligt var på väg att hända. Dessa omtalade strumpbyxor hade på pin kiv börjat ge sig iväg söderut... Storsan kände att det inte var fråga om en kvart eller så, inte ens minuter, utan inom ca 40-45 sekunder skulle allt vara för sent! De hade redan vandrat halvvägs ner över rumpan. Storsan hasade sig fram genom affären mer och mer bredbent i förhoppning om att det skulle fördröja katastrofen.

Nääe
! Nu gällde det sekunder!

Storsan
hoppade osmidigt in i en sidogång ("hoppas att INGEN ska köpa serpentiner eller omslagspapper just NU!") och drog och slet i strumpbyxorna för att få dem på plats utan att samtidigt flasha hela kundskaran. Det gick bara hjälpligt så shoppingrundan genomfördes i rekordfart.


Pust
.


Efter en sådan dag känner sig Storsan rätt nöjd med tillvaron.
Morgondagen måste ju bli bättre!


image269

Kommentarer
Postat av: laaaarsson

Haha Storsan, Storsan, Lär dej nu av detta. Ta aldrig nånsin på dej strumpbyxor igen!! följ din intuition.....

HAHAHAHHAHAHAHAH trodde du skelettmannen var min nästa pojkvän eller?? Nänä aldrig i livet. Dock MÅSTE jag ha en kille med tatueringar.. Mums jättesnyyyggt. Men kanske inte i hela fejjan haha Och det är fakitskt en riktigt. Han kan ju inte va riktigt frisk i huvet...

Nu får du allt skriva lite ås jag har nått att görap å mitt pissigt sega JOBB!! Jag har så tårkigt :( buuhu

2008-01-22 @ 08:33:51
URL: http://bestick.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0