Storsan

Eftersom första maj av tradition är en dag när man protesterar mot orättvisor och säger ifrån, så passar det väl alldeles ypperligt att denna dag i Storsans hus tillbringats med renovering, möbelflyttning, rivning och allmän irritation. Det gamla skafferiet har ju nu byggts ihop med den tidigare miniskula hallen. Allt ok där. Lister har kommit upp, mattan är lagd, taket är målat.

Fine.

Problemet är bara att ÄNNU mer skräp har samlats i Storsans kök - alla köksgrejor från gamla skafferiet, alla lösa köksdelar från det senaste inköpet, alla kläder och skor och annat som flyttades från hallen för målning etc. SAMT allt som fanns i de skåp Ulle-Bullen nu rivit med en psykotisk energi.

*Suck*

Tur bara att Storsan och Bullen - som i vanliga fall har huset fullt av gäster under Kristi Himmelsfärdshelgen - i år inte har en enda gäst! Förutom morbror L som ändå bor i sin egen lilla stuga och inte kommer förrän i morgon...

På tal om irritation i kombination med möblering och renovering kan ju Storsan berätta att hon och Bullen för ca 8 år sedan skulle bära upp en säng till övervåningen. Vårt hus är drygt hundra år gammalt och trappan upp till övervåningen är smaaaal och svängd. Där uppe finns bara ett minimalt utrymme "att kränga sig igenom".

DIT skulle Storsan och Bullen bums ha upp en säng. "Bra att ha om det kommer gäster."

Visst.

Om man kunde få upp sängen någon gång.

Storsan och Bullen bar - svettades - bar - svettades. Sängen förflyttades millimeter för millimeter uppför den smala, svängda trappan.

Bullen - som normalt sett är en god och blid person - förvandlas alltid till en fruktansvärd Mr Hyde när det vankas kropps- och samarbete. Storsan å sin sida är hetlevrad. Med andra ord en osedvanligt dålig kombination...

Vad hände?

Jo, när Storsan och Bullen fräst, svurit och svettats precis lagom och sängen befann sig halvvägs uppför trappan svor och skällde Bullen liiiiite för mycket och var liiite för otrevlig  för Storsans smak/humör.

Hon gallskrek: "Bär själv då, din jävla idiot!!" - och släppte helt sonika sin del av sängen.

Där stod alltså Bullen ensam, halvvägs uppför trappan - nedanför sängen... Storsan hade ju ingenstans att ta vägen förutom till gästrummet på övervåningen - där satt alltså hon och surade.

Bullen hade ingenstans ALLS att ta vägen - förutom att stå där mitt i trappan med hela sängens tyngd på sina alls icke så späda armar och fundera på sitt beteende.

Vem vann?

Storsan så klart.



Trevlig första maj!