Storsan

Storsan promenerade med Nisse-the-Man i morse. Härligt - solsken, ett par plusgrader, lite vind... Upptäckte att de har röjt vid sidan av grusvägen där vi brukar promenera. Bra! Dels för att det blivit öppnare och ljusare - men också för att det inte längre finns buskage och högt gräs längs vägkanten. Varför är detta bra då, kanske ni undrar? Jo, det ska Storsan tala om. Buskage och gräs vid vägkanten har framkallat ett flertal kroppsskador på Storsans stackars lekamen...

Kroppsskada nummer ett:

Sommaren för några år sedan hade Storsan och Ulle-Bullen besök av väninna M, kompis M samt svåger M (Sjukt men jaa...) under ett par dagar. En varm och fin kväll tänkte vi grilla, bada och ha det trevligt. Då kom dessutom A och hans bror H på visit - i kanot! 'The more the merrier' tänkte Storsan och slängde på ett par köttbitar till.
För att göra en lång historia kort blev det god mat, kalla drycker, nakenbad mitt i natten, en massa fniss och allmänt trevligt! När det var lagom becksvart ute skulle vi allihop promenera en sväng med Nisse-the-Man så att han skulle få göra sina toalettbestyr innan sovdags.
I ett (ovan nämnt) buskage låg det en liten kissemisse som Storsan definitivt INTE såg,
i alla fall inte förrän det var för sent. Nisse iväg som ett jehu efter katten och Storsan efter Nisse, hängande som en trasa i andra änden av kopplet, iförd badtofflor. Ner i diket och upp igen, in i skogen - över stock och sten.
(Eller njaaa... men åtminstone 5-10 meter!)

Sedan tog det tvärstopp när en badtoffla fastnade i en uppstickande gren. Duns! En stor fördel med att som Storsan INTE vara 1,50 lång och 50 kilo tung är ju att när det väl tar stopp... så tar det verkligen STOPP!!

Efter att ha legat där en stund bland ris, löv och kvistar - medan skrattanfallen bland de andra dog ut - kände Storsan att höger lilltå inte mådde riktigt bra. Haltande och svärande tog hon sig tillbaka upp på vägen.

Väl hemma igen somnade Ulle-Bullen på soffan medan M, M, M och Storsan satt uppe ett tag till. Väninna M skulle efter ett tag kontrollera den onda lilltån. Nu hade den antagit en otäck mörklila ton och svällt upp till minst dubbel tjocklek. Vilket inte vill säga lite när man som Storsan redan från början har lilltår (småtår??!!) som starkt påminner om små, små, tjocka mandelpotatisar.

"Böj den!" beordrade M. "Det går inte!" skrek Storsan.
M fortsatte kräva av Storsan att hon skulle röra på lilltån - och Storsan fortsatte hojta tillbaks att det inte gick. Till slut gav M upp och brast ut i ett gapflabb utan like.

"Den är ju AAAAV!!"

Vilket i sin tur resulterade i att vi allihop vek oss av skratt.
Ännu mer när hon sedan beordrade svåger M att
"hämta en tändsticka och tejp - vi måste spjäla den!"

Storsan vill bara avsluta denna anekdot med att säga följande:

1 - Tänk vad lite god mat och för all del, en MASSA god dryck kan göra för att förvandla en potentiellt traumatisk 'bryta-lilltån-händelse' till ett fullständigt psykbryt i skrattspasmer.

2 - Den VAR inte bruten. Ett par dagar senare skulle Storsan koka makaroner - vände sig om för att sätta timern och KLICK!! (Ååååhhh... Vad skönt!) Den var bara ur led.

********************************************************************'

Lyckas på jobbet - dofta som en karl

"Ge karriären ett lyft med herrparfym"

Byt ut din feminina, blommiga parfym mot en som luktar man. Då lyckas du bättre på jobbet, visar en ny studie. Luktforskaren Mats Olsson, verksam vid Uppsala universitet, säger till Metro att han inte är förvånad: Luktar man som en karl så uppfattas man som en karl. Och män har det lättare på arbetsmarknaden, säger han.

Se där ja. Då HAR Ulle-Bullen kanske rätt ändå... Han har alltid sagt att det ologiskt att kvinnor ska använda tjejparfym - och män använda herrparfym.

"För jag menar, tjejer tycker ju att märke XX och XX luktar gott - då ska jag väl ha DEN på mig? Och killar gillar märke YY och YY - då vill jag ju inte ha den? Då ska väl ni tjejer ha den på er?"


Läs här och döm själv.

God Natt!!