Ingen vapenträning för Säpo?
Maud Olofsson med Säpo-entourage körde förbi en viltolycka. De stannade för att assistera. Fem påkörda renar låg på vägen och Säpo-vakterna beslöt sig för att hjälpa till.
"En av livvakterna gick ut, tog sin tjänstepistol och började skjuta mot en av de skadade renarna för att avliva den. Två skott avlossades. Det första missade och det andra tog så illa att renen trots det levde, berättar VK:s reporter Bertil Wallin. Det slutade med att en bilist i en annan bil fick hjälpa till. Mannen tog fram en yxa och avlivade djuret, rapporterar tidningen."
Detta får ju Storsan att undra - HAR de ingen vapenträning på Säpo? Allvarligt talat? Om de inte kan skjuta en ren som är skadad och ligger på vägen och plågas; hur ska de då kunna skydda Maud Olofsson mot allehanda hot? Bara en tanke...
Men allvarligt talat; detta är ju Storsans mardröm. Att hamna i en viltolycka där djuret lever.
(Eller för all del - en bilolycka där någon person är allvarligt skadad - ÄNNU värre! Bara för att undvika missförstånd...)
För hon är uppfostrad av Älsklingspappan och Mojjan att då ser man faktiskt till att djuren i fråga inte behöver lida mer. Så, om ingen annan finns till hands MÅSTE Storsan ordna saken själv - ingen pardon. Men pris ske gud har detta aldrig inträffat.
Storsan åkte buss rakt in i en renflock en gång på gymnasiet, när skolan varit på teater i Umeå. 7-9 renar låg runt om på vägen medan bussen kanade och slirade och till slut hamnade i diket. Det kom som tur var en lastbil som drog upp bussen på vägen igen och samme chaufför hjälpte busschauffören att avliva de stackars renarna.
Ett par år senare körde Storsan på en hare när hon var på väg hem från en helg tillsammans med gamla gymnasiekompisar i Lycksele. Storsan stannade, kollade haren - tack och lov var den stendöd - men sedan blev hon så hysteriskt ledsen att hon likaväl hade kunnat köra på såväl folk som fä under resten av resan - utan att märka det.
När Storsan kom hem storgrät hon i hallen och älsklingspappan stod nedanför trappan i urtvättade, fladdriga vita kalsonger, kisade mot ljuset från lampan och väste: "VAAAAD är det som har hänt!!??" Storsan grät och snyftade samtidigt som hon försökte förklara. För såväl Mojjan som älsklingspappan är detta med Storsan och djur ett välkänt fenomen så när han hade fått ett ungefärligt grepp om händelsen gick han tillbaka till sovrummet - där Mojjan som vaknat abrupt endast hört fragment av historien.
"BUHUUUUU"... "har kört på ..." "...snyyyft - han är DÖÖÖÖD!!!"
Naturligtvis blev hon fullständigt förskräckt och trodde att Storsan hade kört på en MÄNNISKA! Nåja - efter många om och men fick även hon hela historien klart för sig och hon kunde somna om med bultande hjärta och ett blodtryck på 300/250.
God natt Älsklingspappa och Älsklings-Mojjan! Snart ses vi!
Nu ska även Storsan sova. God natt!
PS:
Angående flådda och plågade får - Storsan fick en kommentar från Annela
och en bra länk HÄR:
Ja fy fan för att köra på ett djur..! jag vet dock inte om jag skulle klara av att avliva det sedan - även fast jag vet att det är det enda rätta.
Nä den här gången är det mer än lovligt jobbigt. Annars brukar jag inte ha några direkt större problem.
jaduu.. Jag förstår inte hur jag ska klara mig nu! Jag känner mej helt tom i hjärtart utan Doris :( Och ingen psykolog eller nått stöd har kommit. Hoppas Per får nån hemsk hämnd snart så kaske mitt hjärta kan få lite ro igen.
Tack så hjärtligt för kondoleanserna, de behövs! får sända lite sånna till dig med med tanke på Haren som jag antar du har på ditt samvete också.
Förövrigt är det ju viktigare att Nisse får obränd korv än Bullen ju ;) haha
Ha en bra dag !! kramkram
hehe... du är inte ensam om den tanken... mina vänner höll på att skratta ihjäl sig
clementin på konst
och päron på naturnytt
kram!
Tänk om alla djur hade ett naturligt skydd, som mina sköldpaddor! Ha dä gött.
