Ur led är tiden

Storsan fick för ett tag sedan ett reklamutskick angående en kurs i Malmö som hon skulle kunna åka på, via jobbet. Men Storsan känner sig lite osäker på om hon verkligen vill... Storsans vistelser i just Malmö har en förmåga att innebära kroppsskador.
Storsan skrev ju om sin för ett tag sedan.

Så, här kommer en till!


Kroppsskada nummer två:


Storsan och Gumsan åkte glada i hågen iväg till Malmö. För övrigt en jädra resa på måååånga timmar. Men med väl avvägd matsäck inklusive dryck så går ju tiden fort!
image357

Det var kväll innan vi kom fram och vi var båda heeelt säkra på att hitta hotellet ganska snabbt. (Kaxigt - men vi hade ju gubevars varit i Malmö på kurs förr!) Cirka tre timmar senare och fullständigt utmattade av att släpa på all packning fram och tillbaka längs kullerstensgatorna hade vi fortfarande noll koll. Ännu lite senare var Storsan och Gumsan omringade av 5 personer som skulle försöka hjälpa till; problemet var bara att de pekade åt varsitt håll!

(Note to self: Använd ALDRIG mer Eniros kartfunktion!)


Nåväl. Till slut hittade vi. Att vi sedan spenderade 2 hela dygn på samma hotell och att samma förvirring ÄNDÅ utspelade sig varje gång vi gick utanför dörren är ju en annan historia...

Dagen efter: En trevlig dag med ett lunchmöte och sedan lite promenader i centrala Malmö, lite shopping och på kvällen middag och show på Wallmans. Gött!

Dagen efter dagen efter: Kurs och föreläsningar - heldag. Intressant! Givande! Åtminstone under första halvan. På lunchen satt Storsan och Gumsan på en uteservering och njöt av solskenet. På väg tillbaka till kurslokalen blev det lite stressigt - Gumsan gick först (Gumsan är för övrigt en pytteliten, väldigt söt och rolig människa...) därefter lufsade Storsan. Vi genade över ett torg där en stor manifestation just hölls. Mycket folk, högtalare, musik, banderoller och plakat. 'Kristna Hemlösa' tror Storsan bestämt att det var. Vi skämdes väl lite lagom över att vi så att säga trängde oss fram där, men nöden har ju som bekant ingen lag och nu var det bråttom! Mitt på torget låg en stor stenbumling. Uppenbarligen till dekoration. Gumsan hastade runt den och fortsatte - Storsan SKULLE hasta runt den, men se på andra sidan stenen stack det minsann ut en ojämn bit. Storsan stöp som en klubbad oxe - mitt på torget - mitt i manifestationen.

Du vet säkert hur pinsamt det känns att dråsa i backen inför publik? Hur man (oavsett hur ont det gör) hoppar upp och ler och fortsätter, så fort som möjligt? Mmmm. Tänk dig då att medan du ligger där och kämpar för att se oberörd ut så dånar det - på skånska - i högtalarna över hela torget: "Oooh, naaeejj - det har ramlat en liten tös! Nu måste vi ALLA hjälpas åt!!"


Storsan upp som en raket - tackade en gammal tant som tafatt försökte dra i Storsans ena hand för att försöka hjälpa henne upp - log, vinkade lite förläget åt alla åskådare medan hon sade upprepade gånger: Det gick så bra sååå!! Därefter kände Storsan att det gjorde in i h*vete ont lite här och var - mest i ett finger. Tittade ner. Det blödde ordentligt, för nageln stod rakt upp. Och fingertoppen hade en otäck, lite annorlunda vinkel... AAJJJ!!
Hela tiden stod det dessutom en gammal farbror med långt, grått hår precis bredvid och spelade... på ett ljusgrönt vevpositiv! Han sade ingenting alls - bara tittade - och vevade oavbrutet på sitt positiv.

Ungefär här började Storsan och Gumsan att bryta ihop. En sådan fullständigt helsjuk situation! Resten av dagen försvann i ett töcken av fnissanfall och smärta. På tåget hem (innan dess hade vi hittat ett apotek och köpt en "fingertuta" och lite kompresser) ville Gumsan titta på fingret. Då hade det blivit så där lagom aptitligt med nageln fortfarande rätt upp, blodigt, blåsvart, svullet och snett. Gumsan skrek: "Det är ju AAAV!!" Och då bröt vi ihop igen.

Men precis som i fallet med tån som också var "AAAV" så var den inte alls det! Storsan stod sent på kvällen hemma i sitt kök och spolade fingret i varmvatten, och drog rätt hårt och länge för att det skulle blöda ordentligt och alltså göra lite mindre ont. Ploing! Bara ur led.

Sensmoral:
Sitt aldrig för länge på en uteservering - Träng dig aldrig in mitt i en manifestation - Rusa aldrig runt en dekoration - och framför allt; är du klumpig som Storsan, förflytta dig MYCKET långsamt över kullersten.

image356


Kommentarer
Postat av: Laaarsson

hahha hur sjutton lyckas du med allting?? Du måste ha ett väldans roligt liv :) Tur, jag hade iaf ingen som skrek ut i högtalare när jag dummat mej :) keep on going

2008-02-13 @ 13:15:35
URL: http://bestick.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0